Bankomats vd Nina Wenning skriver (LT, 30 januari) att det inte ska vara privata aktörers ansvar att bära kostnaderna för kontanthanteringen. Syftet verkar vara att banksektorn – som äger Bankomat – ska få en subvention eller bidrag från staten för att sköta arbetet.

Att det går att använda kontanter handlar framför allt om att alla ska vara inkluderade i vårt samhälle. Även om majoriteten i dag använder kort och digitala betalmedel finns det många som inte kan göra det. Det kan vara äldre, personer med funktionshinder, socialt utsatta eller de som lever under hot eller våld.

Skulle kontanterna försvinna eller om de inte längre tas emot i affärerna, stänger vi ute dessa människor.

Bankomat har ett ansvar för kontantservicen i Sverige, det är till och med lagreglerat. Att försöka smita ifrån det och säga att någon annan ska betala blir därför märkligt.

Det går att jämföra med vad som gäller handikappanpassningar i fastigheter. Där kan inte ägaren hävda att någon annan, skattebetalarna, ska betala den extrakostnaden. Med tanke på att storbankerna i Sverige gjorde en sammanlagd vinst förra året på runt 100 miljarder kronor kan det knappast vara omöjligt för dem att stå för det.

Kontanterna är dessutom viktiga för vår beredskap. Om elen slås ut eller om vi blir utsatta för en hackerattack mot våra betalsystem så är vi illa ute om det inte finns kontanter.

Att kontanterna finns kvar är därför ett starkt samhällsintresse. Kontanter skapar social hållbarhet. Det borde även Bankomat förstå.

Björn Eriksson

ordförande för Kontantupproret