Dagen före julafton kom ett besked som säkert många i Södermanland och Östergötland uppfattade som en julklapp. Då offentliggjordes regeringens syn på Ostlänken – banan som ska gå från Järna och söderut.

Planeringen ska fortsätta. På byråkratspråk i regeringens pressmeddelande hette det bland annat: ”Regeringen ger Trafikverket i uppdrag att under det fortsatta arbetet identifiera och vidta kostnadsreducerande åtgärder vid genomförandet av projektet Ostlänken (Järna–Linköping). De kostnadsreducerande åtgärderna ska ligga inom ramen för beslutad tillåtlighet och åtgärderna ska inte medföra någon nämnvärd försening.”

Det innebär att Ostlänken blir kvar i sin nuvarande korridor, planerad som höghastighetsbana. Om det också innebär att regeringen därmed ändrar sina tidigare deklarerade krav på att Ostlänken även skulle klara godståg framgår inte klart. Hittills har planeringsförutsättningarna varit att banan tillåtit så branta stigningar att den inte klarar godståg. Någon förändring på den punkten anges inte i beslutet.

Kostnadsreducerande åtgärder är inget nytt. Redan i den tidigare S–MP-regeringens trafikplan 2018 står att banan ska byggas ”på ett kostnadseffektivt sätt”. Vid ett tillfälle skulle Trafikverket därför spara tio miljarder kronor bland annat genom billigare lösningar för stadspassager. Verket lyckades inte ens med två miljarder.

Strax efteråt kom i stället en ökning med runt tio miljarder kronor. Och inte långt därefter beslöts att man skulle minska hastigheten från 320 till 250 kilometer i timmen, vilket tillät en cirka 10 miljarder billigare spårunderbyggnad.

Kostnaden för Ostlänken har hela tiden stigit, trots att man gjort försök med kostnadsminskning, och ligger nu på 91 miljarder kronor. Mer en tio gånger så mycket som den ursprungliga kostnadsberäkningen. Nu kommer alltså regeringen med ytterligare krav.

Trafikverket aviserade en prutning runt tio miljarder kronor på i huvudsak förenklade stationslösningar redan i infrastrukturplanen förra året. Men med utgångspunkt från tidigare försök vet man inte om Trafikverket klarar ens det.

Och vad händer om man inte lyckas pruta ner kostnaderna till en rimlig nivå? Om det sägs ingenting. Någon alternativ lösning aviseras inte av regeringen.

Redan 2018 fastslog den rödgröna regeringen i trafikplanen att ”byggandet ska ske i en takt som ekonomin tillåter”. Med inflation, krig i Europa och energikris har knappast de ekonomiska förutsättningarna förbättrats. Det behövs sannolikt ett vidare omtänkande, än det regeringen nu aviserat, om de ska bli någon järnväg alls.

Håkan Norén

Nyköping, oberoende järnvägsdebattör