Vi har följt och samarbetat med Elvy i olika skeden av ett långt arbetsliv i det offentligas tjänst. Hon var en enastående ledare. Engagerad och engagerande, bestämd, resultatinriktad. Allt detta utan att framhäva sig själv. Hon glömde aldrig att vi alla är människor. Hon tog sig mitt i väsentliga plikter tid att visa intresse för hem, familj och barn. Hon var gästfri, både mot vänner och kolleger.

Elvy flyttade till Hölö och tog där över prästgårdsarrendet tillsammans med Tore. Tillsammans med honom skötte hon jordbruket, men visade redan då intresse för samhället omkring sig, för kultur och konst. Hon blev också tidigt politiskt intresserad. Hon blev ordförande där i Centerns kvinnoförbund, ordförande i kommunfullmäktige 1966, ledamot i kommunstyrelsen. Hon visade en förmåga att samarbeta över alla gränser, den har under årens lopp följt henne genom hennes olika uppgifter.

Elvys politiska karriär var snabb och rak. 1962 inträdde hon i Landstinget, 1965 blev hon ledamot i Centerns partistyrelse, 1964-1980 var hon riksdagsledamot.

Hölö uppgick 1971 i Södertälje stad. Elvy blev också där ledamot i kommunstyrelsen. Tiden sedan valet 1966 präglades, här som runt om i Stockholms län, av hektiska insatser för att bygga bort bostadsbristen. Stora jordegendomar köptes in för lånade pengar. Men planerna blev inaktuella, många av jordegendomarna fortsätter än i dag att vara jordbruk. Ekonomin kom i oordning. Det allmännyttiga bostadsföretaget kom på fallrepet till följd av många tomma lägenheter. Men också positiva händelser finns att nämna, som utbyggnad av hamnen, en utbyggnad av Astras produktion och andra insatser för industrin. Elvy bidrog, med sina goda relationer till representanter för alla partier, till lugn och samarbete.

Tiden som bostadsminister i Torbjörn Fälldins regering blev två år, 1976-78. Många stora frågor mötte henne. Jordbruksmarken, dess betydelse för landsbygden och för landets självförsörjning var en. Elvy vek inte, hon tog när det behövdes strid med andra i regeringen. Samtidigt slog hon vakt om intresset att få bygga på landsbygden, där det vid den tiden fanns ett generellt nybyggnadsförbud. Här visade hon en okonventionell ledarstil. Alla som var med minns hennes svar när hon av handläggarna fick frågan om vilka skäl som skulle anges för att godkänna ett begärt byggnadslov ”Skäl, det får väl ni experter formulera!”.

Ett näraliggande ansvarsområde var en ny plan-och byggnadslag. Riktlinjerna för hur ett sådant förslag skulle utformas drogs upp under Elvys tid. En del var att avskaffa de generella byggnadsförbuden.

Ett ytterligare viktigt område gällde energisparande, Torbjörn Fälldins stora vallöfte. Ett ambitiöst program för energisparande i byggnader drogs upp, det programmet hade stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Även här gick Elvy sin egen väg. Hon körde ifrån den kommitté där partierna satt och kompromissade om energifrågan i stort.

1980 lämnade Elvy politiken och blev landshövding i Örebro. Hennes erfarenhet från kommun och landsting var värdefulla i det arbetet. Många uppskattande och välförtjänta ord strömmar till, om hennes administrativa insatser, om hennes gästfrihet, om hennes vida intresse och insatser i samhället i stort, för en allsidig lokal press och för dess kultur. Ett brett engagemang i föreningslivet är också värt att nämna, bl. a. inom Rädda Barnen, Stiftelsen Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för synskadade och Sveriges Pensionärsförbund.

Elvys insatser i alla dessa uppgifter i samhällets tjänst är värda uppskattning och stor respekt.

Sven Björklund, ordförande i Centern i Hölö 1962-74

KG Scherman ekonomichef, stadsdirektör i Södertälje 1967-76, statssekreterare i Bostadsdepartementet 1976-78

Torsten Sandberg politisk sakkunnig i Bostadsdepartementet 1976-78

Birgitta Lindahl, ledamot i styrelsen för länsstyrelsen i Örebro 1979-94