Min vän Jim Persson har lämnat oss. Han sörjes närmast av sin livskamrat Inger och deras barn Tony, Ted, Therese, Tobby och Aniella och deras barn.

Jim var en hyllad popstjärna i Södertälje på 1960-talet men jag träffade honom för första gången på Kringlans skivaffär i tidigt sjuttiotal. Jag var väl vad som kan kallas musikalisk allätare men Jim förstod sig på musik på ett annat sätt. Jag köpte en platta med Frank Zappas ”Mothers of Invention” av honom.

Några år senare möttes vi på riktigt på Alcros lager i Nykvarn. Jag fick förmånen att lära känna och bli kompis med en stor personlighet. Jim jobbade på en avdelning med stora problem och alla sorters arbetsledare prövades. Den snälla, den diktatoriske och allt däremellan. Till slut tänkte ledningen att de kanske skulle pröva Persson. Allting vände. Lastpallarna var färdiga i god tid före lastning och alla var glada. Ett långvarigt och svårlöst problem löstes av en man som aldrig hört talas om ledarskapskurser. Hans personlighet löste allt.

På Alcro jobbade också min gamle klasskompis Josse. Så småningom blev Jims, Josses och min familj vänner och under 30 års tid turades vi om att äta middag hos varandra. Jim var en exceptionell kock, en sådan som kunde improvisera fram konstverk av en lök och en burk tomater, men det roligaste med middagarna var att han aldrig tyckte som vi andra. Han provocerade oss och tvingade oss att tänka en vända till på de tankar som vi tyckte var självklara. Vi hade omåttligt kul på de där middagarna.

Jim hade ett smittande skratt. Vi seglade, gjorde utflykter, gick på smørrebrødsrestauranger i Köpenhamn och tillbringade semestrar tillsammans och vi pratade alltid musik. Jim var en sång och dansman av rang. Han fortsatte att spela och bildade flera band under årens lopp. På youtube kan man höra Jim med bandet "Kokahop" spela ”All over again”. Alldeles förstklassigt. Jim skrev både text och musik.

Jim, tack för allt du gett oss under alla år. Livet hade varit så mycket fattigare utan dig.

Peter Rönström